Au pair in America!
2010-12-13 kl 15:39:06
Allt från min hundvideo, Emmas video, "before the time I get here"videon och även dessa två.
Den första är från au pair skolan som var helt underbar. Allt från att bo på hotell, besöka New York city till lärarna och deras klasser.
(Som inte alls var någon "klipp och klistra lektion" utan snarare förberedelser för att vara au pair i ett helt år)
Det enda som inte alls lockade var maten, inte ens cocacolan smakade normalt.
Den andra videon här är den som innehåller de flesta och det mesta med mina värdbarn som jag hade hand om. Helt underbara små liv. Dock kan videofy.me bara ha med 5 minuter och den här videon är egentligen 9 minuter lång...sååå vill ni se den hela versionen så kolla tillbaka runt februari 2009 i min blogg. Där hittar ni den och många fler. Och när jag såg den här videon i förmiddags så blev jag lite rörd över den och allt jag var med om där borta på så kort tid.
Enjoy!
CC agerande på bloggar och facebook!
2010-04-08 kl 10:18:31
Nej, jag rekommenderar dem verklligen inte. Först och främst av mina egna, personliga själv.
Att jag ber dem inte ringa mig när jag var i Turkiet, men att de inte lyssnade på detta. Att jag sa att jag visste inte om jag ville åka, just för att de stressade mig med att bestämma om jag skulle åka eller inte till USA, så ringde dom ändå.
Tillslut tackade jag nej till dem, sa att jag inte ville åka iväg som au pair, fast att jag då hade bestämt mig att jag ville åka.
Nu i efterhand så är jag jätteglad över att jag valde Skandinaviska Institutet istället för dom tar verkligen hand om sina au pairer. Men största anledningen, eftersom jag ändå hade en toppen värdfamilj så jag behöver aldrig ta till S.I. hjälp på den biten, är alla skräckhistorier jag har hört från andra, SVENSKA au pairer.
Och trots allt jag har hört
från familjer som har erbjudit en tältsäng i ett "kontor" som rum till au pairer, au pair som skulle få åka med på semester som visade sig vara nudisthotell eller värdfamilj som anklagar sin au pair för allt så att hon tillslut flyr därifrån...ja, nu har jag hört något nytt.
(Inte CC fel? De ska kolla sina värdfamiljer lika väl som de kollar au pairerna innan. "Vem/Vilka som helst" kan ju inte vara med i programmet. Har de inte ens ett rum till sin au pair eller kan sköta sig så borde de inte få vara med i ett au pair program.)
Cultural care kollar igenom bloggar och facebook, och hittar det något som är "opassande" så ringer eller mailar det sina au pairer.
Jag kommenterade i en blogg detta, när jag läste om det här:
Skämtar du (och evelina) med mig...Ringer Cultural Care upp er, kollar era bloggar osv?
När jag var iväg så hade jag kontakt med självaste chefen på Skandinaviska Instituet. Först hade jag inte det men han mailade mig en dag, efter 3 månader eller nått, där han skrev ungefär "Hej! En kille här på kontoret bad mig kolla in en riktigt bra au pair blogg också var det din. bra jobbat och fortsätt som du gör. Och hör av dig om du har några frågor eller så"
Efter detta hade vi kontakt då och då, han kommenterade aldrig mer om blogg mer än positiva saker som att jag ska fortsätta det jag gör och att jag är en bra förebild.
Jag har köpt ut alkohol i usa, varit och festat innan jag fyllde 21, jobbade över minst 5-10 timmar i veckan, jobbade tom på nätterna då jag hade hand om barnen helt själv, gjorde videobloggar ifrån bilen m.m.
Jag hade inte ens en tanke på att de kunde säga "så får du inte göra" vilket jag egentligen kanske inte fick...men att de ska kunna lägga sig i på det sättet.
Min värdfamilj frågade mig om övertimmar och jag tackade ja till det varje gång, hade jag inte gjort det så hade de sagt "okej, vi fixar någon annan" men jag fick ALLTID extra betalt för varje timme som översteg 45 timmar i veckan (10 dollar för varje timme)
Ja, som det kanske märks så är jag helt chockad hur de kan ha sådan "koll" på sina au pairer. Många som dricker i USA innan 21 års ålder, har säkerligen gjort det inann 18 års ålder i Sverige med. Jag uppmanar inte till det och säger att man ska göra det. Men man behöver inte några fler föräldrar när man är iväg sådär och har sin privata tid.
De måste kunna skilja på privat och arbetstid så länge man sköter sig, sitt jobb och sin värdfamilj.
Sen måste jag säga att kan man inte skriva i sin egna blogg om att man kanske är lite deppig, att man känner att värdfamiljen är fel eller liknande...hur ska ens familj få reda på det. Ska man inte få ha en blogg där man berättar ALLT för sin familj och vänner under den här tiden man är iväg?
Sedan har jag hittat två andra som har kommenterat
Cultural Care, de från Boston kontoret RINGDE upp mig. Haha, kan tilläggas att jag var förbannat nervös där! :P Det hela handlade om att jag hade skrivit i min blogg att jag hade jobbat några extra timmar en vecka och fått 15 dollar extra per timme- vilket tydligen var värt ett samtal! :P Så egentligen var det ingen större grej det där, men otroligt irriterande att man inte ska få skriva precis vad man vill i sin egna blogg utan att CC har sina spioner som rapporterar minsta lilla! :P
En tjej från cc ringde upp mej under matchningsprocessen me dem, o sa att hon kollat på facebook o sett att jag skrivit något som jag tolkade de som att hon tyckte var "opassande"! (jag skrev att jag hade fått olika svar av de på cc på några frågor). jag fick en liten tillsägelse o dessutom förklarade hon att de på cc "ramlar över" bloggar o sånt ibland, och att om de ser ngt opassande så kmr de att agera!
frågan är bara vad det egentligen är man får skriva?? ja menar vad anser dom är "opassande" att skriva egentligen? det är ganska löjligt allt de där, kan ju inte direkt påstå heller att samtalet var trevligt
Har man en blogg på internet, vare sig man är au pair eller inte, så tycker jag att man ska kunna få ha den så länge man inte skriva något dumt om sin värdfamilj/sitt jobb.
Skriver man vad man gör på sin fritid, ska man behöva få en tillsägelse då?
Många skriver sin blogg för att sin familj ska få veta hur man mår när man är så långt borta, men om man inte kan skriva "Nu är det jättejobbigt, barnen skriker och jag längtar hem"...Ja, ni förstår väl själva att man måste få kunna skriva detta utan att få en utskällning.
Ska man behöva ta det via telefon hem till mamma, eller maila pappa så fort detta händer.
Ska man inte få yttra sig på facebook om hur man känner?
Ska man få hålla inne på sina känslor "ifall att cultural care går på mig om detta"
Nej, man får inte lägga ut bilder på barnen, familjen etc. på internet. Men man måste väl få uttrycka sig och använda sin yttrandefrihet?
Jag skulle hemskt gärna vilja höra Cultural Care´s egna åsikt om detta, men de har aldrig hört av sig till mig via mail tidigare så jag tror chansen är otroligt liten nu också.
Men jag vet mycket väl att de har och kanske fortfarande läser min blogg. Konstigt att de aldrig har kommenterat min blogg, även om jag inte tillhörde deras program så har jag gått på dem ganska hårt flera gånger vilket de borde ha gett ett svar-på-tal till mig om. En bortförklaring/förklaring/ursäkt/uttalande
Om det inte är så att de inte har någon bra ursäkt/uttalande till allting?...
Oh, My baby´s are back!
2009-12-27 kl 09:03:45
Ni som följt mig vet att jag var au pair i USA. Jag hade världens underbaraste ungar där borta, 3 st, som jag tog hand om. Självklart hade de sina utbrott precis som jag själv har/hade men i skrivandets stund är allt som bortblåst för jag är SÅ glad.
Jag har länge beklagat mig för nära och kära om varför jag aldrig får mail längre. Jag skriver och skriver men får inget tillbaka från dem så självklart slutade jag. Men på juldagen, dagen de firar jul i USA så tänkte jag "Nej nu......" och mailade min värdpappa istället. Fick hans mail någon gång under tiden där borta men vi har aldrig mailat eller så.
Så vaknar jag idag, äter lite frukost och tänker "TÄNK..om de har svarat...nee...eller JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!"
MAIL FRÅN USA ÄR BÄSTA JULKLAPPEN I ÅR!!
helt klart. Sorry ni andra.
Men inte bara att de mailade, den äldsta skrev sitt, de berättade vad de hade fått i julklapp och att John trodde jag var mamma med barn nu (hrm...what?!) också fick jag en bild på dem.
Jag tänkte shit jag kommer inte känna igen dem. Den som har förändrats mest är säkert Tori för hon var så liten.
Men så öppnar jag bilder och hör och häpna:
De är fortfarande mina gullungar PRECIS sig lika!
Se själva. Första bilden är från "min tid" ca 1 årsedan. Och den andra är från juldagen.
Och jag känner tom igen den där mannen bakom masken där bakom. Herr Jerry, våran granne.
Vad säger ni? Har de förändrats mycket på utseendet?
Be what you are!
2009-12-10 kl 16:56:47
Hej Louise!
Jag ska snart åka iväg som aupair till England, i januari. Och jag har sökt på lite bloggar och sådant och hamnade av en slump in på din för någon vecka sedan. Allt sedan dess har jag läst ALLA dina inlägg under ditt år som aupair i USA. Och jag är verkligen så impad och blir bara mer och mer taggad på att åka iväg! Och dom sista inläggen när du skulle lämna familjen så grina jag faktiskt, shit vad jobbigt det måste vart! Tänker bara på när jag ska lämna min familj här i Sverige.. Herregud..
Men iallafall det jag ville skriva var att du verkar va en så jäkla skön tjej och rolig och fortsätt blogga som du gör, jag kommer garanterat att följa :)
Massar kramar Julia
Jag kan faktiskt erkänna att jag ibland kommer in på min egna blogg då jag ska leta upp ett inlägg eller liknande, och blir fast i någon timme. Läser inlägg efter inlägg. Skrattar, förvånas och minns bilder i huvudet på mig själv.
Samtidigt fattar jag inte att det är JAG som har skrivit allt det där.
Jag förstår helt och hållet varför ni blir inspirerade och ibland "fast" i min blogg.
För jag blir det själv!
Wow, vilket energi det finns i vissa inlägg. Vilken glöd och vilja.
Jag ville så gärna nå ut till er. Jag ville "lära upp er" som en förskolefröken lär barnen gå. Jag ville säga:
Passa er för detta...men kom ihåg att du blir starkare av dina misstag.
Ja, jag är sjuk stolt över mig själv. Det måste jag säga.
En bok på det hela kanske? Tänk er att ha en "lärobok" hur man kan undivka vissa faror i livet samtidigt som man får lite humor och spänning i det hela?
Louise - Live your life skulle den kunna heta.
Vad jag vill säga är att jag är otroligt stolt över vad jag har skrivit i min blogg även om jag inte står för allt idag, även om mina värderingar har förändrats.
Och när jag får mail som dett så blir jag glad, riktigt glad och jag inser att varje liten rörelse, ord eller stavelse kan göra någon annan glad.
Julia har förövrigt en egen blogg och hon är dessutom på väg till England efter nyåret, till en familj i Newcastel som au pair för två pojkar som är 2 och 7 år gamla.
Jag hoppas och tror på all lycka för dig Julia!!
Är det någon mer som åker som au pair 2010? Någon som precis har åkt?
Har/ska/är ni au pair, barnflicka eller liknande så kan ni gå med i en grupp på facebook.
Swedish Au Pair heter den, gjord av mig, för er alla där ute.
Jag och min underbaraste vän Mathilda, en såndär perfekt höstdag i Lake George,NY där vi tog de absolut snyggaste höstbilderna jag någonsin har sett.
Louise stolt? Svar Ja!
Ni kan läsa mer om denna dag Här----->http://louisesa.blogg.se/2008/october/hosten-i-farger.html
Sista chansen!
2009-05-02 kl 10:28:15
Nu är det sista chansen att få mina mail.
Au pair mail: Ett mail som jag började skriva ihop innan jag åkte till USA och har förbättrat under tiden där nere med mina upplevelser och framför allt er läsares. Jag skriver om de olika förmedlingarna, vad man ska tänka på när man väljer värdfamilj, hur mycket pengar man bör ha med sig, vilka åldrar som kanske passar bäst för dig och värdbarnen etc.
Det står också hur du går tillväga för att få åka på en NYC rundtur med besök på time square och top of the rock bl.a. när du åker med Skandinaviska Institutet (Au pair in America) Detta gäller enbart för de som inte har varit på deras intervju ännu.
Frågoformulär: Innan jag åkte iväg så skickade jag ihop ett mail till min värdfamilj med massor av bra frågor till dem. Exempelvis får jag ha någon privat bil på min fritid? När de åker på semester eller hälsar på vänner, får jag åka med då? Är de religösa? Är det någon av barnen som har särskilda behov av något slag? Osv.
Dessa mail har skickats till över 500 personen som de har bett och fått ta del av. Nu kommer detta vara sista chansen du kan ta emot ett sådant mail så hör av dig till mig med mail här på bloggen eller
louisesa.blogg@hotmail.com
Video på mina 4 första dagar i USA med bl.a. au pair skolan och New York City turen.
Tillbaka!
2009-04-14 kl 15:01:43
Men snart så är jag tillbaka med det igen och ska försöka att få ihop så mycket jag kan.
Så håll ut, jag vet att många av er uppskattar att kunna snabbläsa om ett år på det sättet.
Ibland glömmer man bort saker man har varit med om efter ett tag. Men man kommer oftast ihåg då man har som roligast. Ett år som au pair är svårt att glömma av helt enkelt.
Mail from America!
2009-04-13 kl 12:54:36
Det som var nummer ett idag var det ifrån Mathilda. Ingen kan väl ha missat eller glömt henne, Hon som jag alltid, alltid var tillsammans med i Albany de 6 sista månaderna.
Mathilda från Norrköping. Mathilda, min allra bästa au pair vän.
Hon är ju kvar i 6 mån. och kanske, kanske tom längre än så. Och hon uppdaterade mig om livet där borta.
Bl.a. har det ju varit påskfest på Albany Country Club. Förra året var det grymt häftigt och intresant att vara med på. I år har nog det blivit lite mindre firande pga ekonomin där borta.
Men Mathilda träffade min värdfamilj där och håller mig uppdaterad
...Träffade din värdfamilj och Shannon sa att de precis hade pratat med dig. Hon sa att Tori saknade dig vädligt mycket och när Tori såg min undrade hon varför inte jag hade åkt hem
Hon trodde att jag ingick in Louise paketet
Åh, det är som om man blir tårögd. Min lilla Tori. Och underbara Mathilda.
Vi var ett au pair paket vi två.
The time of our life's. Flygplatsen Albany, NY. Äventyret jag aldrig kommer glömma!
Tori och jag, en av många, många bilder ihop
Blogg-Louise finns här!
2009-04-08 kl 19:12:32
Intervjun som kom ut i tisdags med mig finns inte på internet utan bara i SKLT.
Men här kommer den på min blogg också, så att alla kan ta del av den.
Blogg-Louise är tillbaka i Axvall.
Efter en händelserikt år som au pair i USA så är Louise Svensson Axelberg hemma i Axvall igen. - Jag har hunnit med så mycket och tiden har gått så snabbt. Jag är jättenöjd, men saknat den svenska maten, säger Louise och skrattar.
25 februari 2008 åkte Louise Svensson Axelberg till Albany, 2 timmars bilresa från New York.
27 februari 2009 kom hon hem igen.
Det har varit ett år fyllt med nya erfarenheter och upplevelser för Louise.
Hon har studerat på barn och fritidsprogrammet, har arbetat på dagis och på en turistort i Turkiet som aktivitetsvärd för barn och ungdomar. Hon är van vid att arbeta med barn i många olika former, men aupairarbetet var en ny erfarenhet.
- Det tar lite tid att vänja sig vid att bo med sin chef, men min värdfamilj gjorde det klart för mig väldigt snabbt att jag skulle känna mig som en familjemedlem. Och relationen med barnen blir naturligtvis mer personlig när man bor med dem, säger Louise.
180-225 dollar
Arbetstiderna var mellan 8 till 17.30 och arbetsuppgifterna rörde enbart barnen. Hon gjorde frukost till dem, bäddade sängarna, tvättade deras kläder, handlade mat samt skjutsade dem till och från skolan och till olika aktiviteter.
Lönen var 180-225 dollar i veckan. Vanligtvis så arbetar man omkring 45.
- Ofta blev det väl närmare 50-55 timmar i veckan, men jag blev bra kompenserad för det. Man får ge och ta lite, förklarar Louise.
Trygga med henne.
Pappan Frank är advokat och arbetar med försäkringar och mamman Shannon är säljchef på ett känt skönhetsproduktsföretag. Båda arbetar mycket och reser en hel del i jobbet.
- I bland var jag ensam i huset och fick lägga barnen. Det är rätt ovanligt bland aupairer.
Hon förklarar att detta faktiskt var en fördel eftersom Victoria, 4 år, John, 6 år och Olivia, 7 år snabbt lärde sig att de kunde vara trygga hem henne.
Familjen har varit generös mot Louise. De har tagit med henne på familjesemestrarna till South Hampton, New York, Philadelphia, South Carolina, Florida, Disney World.
- Jag har sett många delar av USA som turister kanske inte alltid kommer till, säger Louise.
Känns som syskon.
Hon förklarar att värdfamiljens barn Victoria, Olivia och John idag känns mer som syskon.
Som aupair har hon gått genom mycket med dem - både glädjeämnen och sorg.
- Precis när jag kom till familjen hade farfadern dött och det var en jobbig tid för oss alla.
Och nu är föräldrarna på väg att separera och Louise förklarar att det har varit skönt att kunna vara där som ett stöd för barnen.
- Jag är själv skilsmässobarn och har kunnat förklara för dem att livet går vidare - trots att man kanske inte tror det just när det händer.
Familjen har köpt en lägenhet som föräldrarna ska alternera att bo i varannan vecka.
- Det är en jättebra idé eftersom barnen slipper flytta runt. Det är ju inte deras fel att föräldrarna ska skiljas.
Censurerade bloggen
Under sin tid i USA har Louise drivit Sveriges största aupairblogg.
- Jag startade för att jag tyckte att det var kul att skriva om mig själv och även att motivera andra till att våga resa ut. Många vill men vet inte hur man gör, förklarar Louise.
Efter ett tag började mamma och släkten läsa bloggen.
- Då var det dags att börja censurera innehållet... ganska mycket, tillägger Louise.
På grund av hennes blogg får hon dagligen frågor angående au pair-arbete. Hon ger gärna råd och vid ett antal tillfällen har hon hjälpt till att sammanföra au pairer som befinner sig på samma ort utomlands.
- Jag vill verkligen uppmuntra ungdomar att ge sig ut i världen. Det är kul att det är så många som läser om vad man gör och blir inspirerade.
Turkiet hägrar
Vad är de vanligaste misstagen som man gör när man blir au pair?
- Många väljer familj efter geografiskt läge och det är inte bra. Det blir en stor begränsning. Jag sa nej till sex familjer innan jag hitta rätt. Jag väntade på att kemin skulle stämma mellan mig och värdfamiljen, förklarar Louise.
Många frågar även om man kan åka med en kompis.
- Det är en annan sak som begränsar utbudet väldigt mycket. Så jag rekommenderar inte det. Det är så viktigt att man fungerar med familjen. Och jag tycker att man upplever mer om man åker själv.
Nu har Louise varit hemma en dryg månad och hon planerar redan för nästa äventyr.
- Jag ska åka till Turkiet i sommar och arbeta på en bar. Det ser jag fram emot väldigt mycket.
Fakta
Namn: Louise Svensson Axelberg.
Ålder: 21 år.
Bor: Just nu i Axvall hos mamma Birgitta och hennes sambo Eddie och hunden Charlie.
Blogg: www.louisesa.blogg.se
Hobby: Att blogga, umgås med bästa kompisen Emma, resa och träffa människor. Jag har precis startat ett forum på facebook som heter "Swedish Au pair".
Saknade i USA: Den svenska maten! Så mycket av dem amerikanska maten smakar syntetiskt.
Favoritfilm: 21.
Favoritblogg: Blondinbella.se
Förebild: Jag tycker om personer som vågar göra saker. Vill man - så kan man. Carolina Gynning är en sådan person.
Fakta 2
Bra att veta om au pairarbete...
Du måste ha arbetat med barn i minst 200 timmar och en bra referens.
Välj en organisation med bra rykte som betalar resan dit och hem och gratis försäkring.
Räkna med utlägg för 2000-3000 kronor som mest på ambassadens avgifter, visum, polisregisterutdrag, hälsokontroll och internationellt körkort.
Påsk tips!
2009-04-05 kl 22:52:12
Nummer ett.
Enkelt och något som alla kan göra är att klippa ett färgglatt papper som ett ägg. Klistra sedan på ett eller två fjädrar, lite paljetter, glitter och måla det om ditt värdbarn känner för det.
Taaadaa! Ditt värdbarn kan ge det som påskkort till mor och farföräldrar, lärare eller granne.
Nummer två som tips för denna vecka är att söka fakta om hur vi svenskar firar påsk här i Sverige.
I USA finns påskharen och inte några påskgummor. De känner inte heller till Blåkulla och de går inte runt och delar ut teckningar för att få godis. Berätta hur du har firat din påsk förut, som ung och äldre.
Berätta också vad du äter på ditt påskbord och kanske kan du laga detta i veckan eller till helgen?
Glöm inte att ta mycket kort under dessa dagar. Så att du alltid kommer komma ihåg påskveckan som au pair.
Au pair on facebook!
2009-04-01 kl 01:25:22
Där startade jag gruppen Swedish Au pair och gruppen är till för personer ifrån Sverige som är, har varit eller vill bli barnflicka, au pair eller nanny någonstans i världen. Sverige, Norge, Tyskland, USA, England, Spanien...You name it. Alla kan bli medlemmar så länge de känner att de passar in i just den gruppen och är ifrån Sverige.
Idag är 39 st. med i gruppen och jag hoppas på ännu flera. Där kan du hitta fakta inom dessa arbetsgrupper och andras tankar, upplevelser, tips och ideér som man kan behöva. Du kan läsa om hur andra har haft det med ett jobb som detta och jämnföra med ditt egna. Du kan också hitta vänner som bor nära dig där du jobbar och se till att ses och dela intressen ihop.
Du kan också vara med för att du är intreserad men är ännu inte säker på när eller om du ska åka iväg och jobba med detta.
En grupp där du kan läsa om upplevelser från fler än bara en au pair, barnflicka eller nanny.
Gruppen är dessutom sluten och jag godkänner varje medlem för att få en bra ordning i vad som sägs och skrivs på sidan.
Bli medlem idag. Antingen går du in på facebook och söker på "Swedish Au pair" eller så klickar du på länken här nedanför.
http://www.facebook.com/home.php#/group.php?gid=70224724881
Time after big time!
2009-03-27 kl 14:42:22
Tänk dig detta: Du har pratat ett främmande språk i ett år, ätit deras mat, levt livet där. Du har en städerska som kommer varje vecka, ni utbyter idéer, tankar och upplevelser.
Du åker en monstertruck varje dag, är "kung" på vägen och kör högsta volym på radion. Varje dag finns ett schema med fasta tider och fast lön. När helgen kommer så är tanken "Vad ska vi hitta på?"
En helg som au pair är som att fylla år. Du ser fram emot det och det planeras.
Det "lilla" man kan göra är att shoppa, börja med ny sida i din scraptbook eller gå på bio och se en ny film som inte ens har börjat ha reklam i Sverige.
Detta är bara de idéer du har kring helgen men det händer ALLTID något.
Du köper kaffe och någon frågar vart du kommer ifrån, vad du gör i USA och hur länge du stannar.
Sedan kan du vara med om något stort. Du besöker New York City och ser Time Square som är lika häftigt varje gång eller åker skidor i bergen och har världens grymmaste utsikt och sol. Du går på date med en amerikansk kille eller festar med grannen och träffar "Snoop Dog's son"
Det händer ALLTID någonting, varje vecka. Iaf för mig i USA. Sen kommer du hem till Sverige.
Så här kände jag: Det första jag tyckte och såg redan på mellan landningen i Tyskland var att vi i Sverige ser väldigt, väldigt lika ut. Precis som Amerikanska tjejer och killar gör. Jag kan oftast se skillnaden på svensk, norsk och tysk person.
Det andra jag tänkte på i Sverige var att alla vägskyltar är så färgglada. Vägarna är små och bilarna lika så. Det känns som om man nuddar marken när man åker i bilen. Det kommer en bil...också får man åka lite till innan det kommer ett till. Inte så att det kommer bilar precis hela tiden. Dessutom känns alla hus så minimala ut. Det är lågt i tak och det ser ut som ett "ytte pytte land" Allt är smått, smått, smått.
När jag var och shoppa för första gången så tänkte jag på hur dyrt allting var. Det är inte "10 $...nästan 10 kr" utan här snackar vi flera hundra kronor på en liten tröja. Man kan inte "råka" missförstå priset.
På tal om pengar, det är inte skoj att fönstershoppa där jag bor som i Albany. I Albany kan man titta på folk och ta sin lilla vända på Crossgate Mall och vara nöjd om man ändå inte köpte något. I Skövde så är det ingen "runda" man kan ta. Det går inte ett håll på ovansidan och andra hållet på nedåt. Det går upp och ner, hit och dit och man måste planera vart man ska gå.
Dessutom är alla affärer, i fel tid på dagen, helt fullpackade. Varför stå och trängas i en affär om man bara ska titta?
När jag kom hem till Sverige så insåg jag att jag var allergisk, eller imun, mot två saker.
1. Mjölk produkter. Jag har knappt ätit något som har med mjölk att göra på ett år. Ingen potatis och bara fullkorns pasta. Idag kan jag hemma i Sverige näst intill inte äta något med mjölk eller grädde. Om jag inte vill må dåligt dvs.
2. I USA hade jag en hund i huset den första tiden men som senare fick avlivas. Han var aldrig i mitt rum eller nära mig. När jag kom hem och gosade med min egna hund varje morgon, varje kväll och all tid jag kunde så rann mina ögon och kliade. Jag insåg att jag var allergisk, eller kanske snarare lite imun emot min egna hund. Idag är det mycket bättre men jag måste tänka mig för ibland.
Maten på restauranger räcker till 3 personer till för min del. I Sverige lyckas jag då och då äta upp allting. Vi har mindre storlekar på mat och dryck i Sverige. That's for sure.
Det jobbigaste med att komma hem var språket. Dels för min egna del. Det händer då och då att jag inte kommer på det svenska ordet. Det finns inte kvar och jag måste säga det på engelska och hoppas att folk förstår.
Varje gång jag skulle svara i telefonen de 30 första gångerna så var det nära på, och hände ibland att jag svarade: Hi this is Louise!
Dessutom hände det då och då att jag pratade engelska utan att tänka på det. Men det jobbigaste var framför allt att höra andra prata svenska. Och höra dialekten som finns här i Skaraborg. Det låter inte bra och man vill inte höra och första precis vad alla säger. Det var fruktansvärt jobbigt ibland.
Det är inte lätt att komma hem till Sverige efter ett år bortrest. Det känns som om allting har stått still i ett år hemma medans man själv har gjort en massa som inte ens går att beskriva eller förstå för andra människor. Samtidigt så pratar människor om saker som du inte alls känner till "Den där reklamen som gick på tv innan jul" "När hela kommunen gjorde det där" Man känner sig faktiskt lite utanför och det känns jobbigt vissa gånger.
Jag vill dessutom inte skryta om USA. Jag är inte en person som säger direkt "Ja, jag har precis kommit hem ifrån USA där jag har varit au pair i ett år" Jag tar en bit i taget om någon frågar mig.
Dessutom vill jag inte heller hela tiden säga "När jag var i USA..." men det är ändå det enda jag kan referera till från det senaste året.
Jag kände lite ångest då och då så fort jag var själv hemma. Alla har sitt och deras tid har och kommer inte stå still. Inte mitt heller, även om jag inte jobbar så går dagarna ändå. Och att få jobb är inte lätt. Tänk dig att gå från full rulle, fullspäckat schema och fast lön till i princip ingenting. Eller väldigt lite. I USA så fick man nästan panik när man gick en hel ledig dag och inte gjorde något. I Sverige så kan man inte göra något om man inte har bil, jobb, pengar osv.
Men jag är glad ändå för att ha min familj som vill träffa mig, se till att jag gör något och vill höra om alla min historier och se mina bilder trots att de säkert har sett och hört det innan.
Och jag är jätteglad över att min bästa kompis är den hon är. Att hon väljer att presentera mig, den nya, för hennes vänner som hon har träffat medans jag har varit borta. Men framför allt att hon vill träffa mig, orkar hålla kontakten och vara precis som hon alltid är och helt underbar. Trots att jag reser iväg hela tiden.
Man kommer in i det gamla och har med sig det nya förr eller senare. Det tar ett tag med språket, mat och mattider och att inte sakna det man hade i USA.
Men har du inga planer alls när du kommer hem till Sverige så kommer det definitivt bli jobbigare för dig. Har du inte sökt någon skola redan från USA eller jobb som är näst intill klart när du kommer hem så kommer det definitivt vara jobbigare.
Av alla tips jag kan ge för att komma hem är just detta: Se till att du har något att göra när du kommer hem. Det går inte att festa eller surfa på internet hela dagarna. Inte efter ett liv fullt av upplevelser och saker du kanske aldrig kommer vara med om igen.
Se till att detta inte var "dina sista bästa upplevelse" utan skapa nya och större planer. Livet forsätter och så gör även du!
Usa, My bed 4 weeks ago
Tips från barndomen
2009-03-26 kl 19:26:41
1. Jag klippte luggen (okej, jag snaggade av den typ) kvällen innan. Mamma var inte särskilt glad.
2. Kortet innan jag ska gå till skolan med min kompis på gatan.
Det sista är ett starkt minne då det är lite speciellt. Vi tog nämligen ett kort bak och ett kort fram på oss.
Som ni kan se här nedanför.
Blommiga tights, tygskor och halsband med Bell från Skönheten och odjuret.
Och troll väska.
Så när jag var i USA och Tori, den lilla tjejen skulle börja sin första skoldag (okej det var dagis, men det var första dagen efter sommaren) och ja ville göra samma grej med henne.
Kasmhir byxor, high school musical tshirt och ryggsäck.
Och nyduschat, stylat hår.
Ett tips till er au pairer. Ta en bild eller gör något som du minns från din egna barndom.
Kanske kommer dina värdbarn att minnas det, precis som du gjorde.
Au pair in America!!
2009-03-10 kl 22:35:01
Jag har tidigare visat videon om när jag tar hand om barnen och jobbar, som ni kan hitta HÄR.
Dessa två videos handlar om mig själv. Bara mig själv.
Men också de som har varit med mig under året i USA såsom Mathilda, Trine och Sarah. Min bästa kompis Emma som kom på besök, Shane, Mark, Chris, Mr D, Craig, Will, osv.
Också mig, mig och....Mig. Plus resorna jag har åkt med på med min värdfamilj då jag har jobbat...Men jag vill inte ha med barnen i dessa videos. Även om det förekommer.
Jag hoppas ni gillar dessa två, och passande låtar, lika mycket som den förra videon. Men det är självklart okej att inte göra det heller.
Det är inte lätta att få ihop sitt år i en...eller två videos. Men jag lyckades på något vis.
Dessutom gillar jag första låten i första videon...Och ni som läste redan i somras måste nog förstå valet av låt nummer tre.
Au pair in America part 1
Uploaded by LouiseSA
My year in America!
2009-03-07 kl 13:22:53
Denna video har jag hållt på med under hela hösten och vintern så det var inte ett lätt projekt.
För alla bilder är nämligen i exakt ordning efter varandra från hur jag har tagit dem.
Och jag har sisådär 100 mappar att leta bilder ifrån och sätta dem i rätt ordning.
Denna video är också en present till min värdfamilj. De såg filmen samma dag som jag åkte hem.
Låt 1 är Miley Curys och en låt som verkligen reflekterar barnens och mitt år ihop. Kommer den på radion så sjöng vi garanterat med varje gång.
Låt 2 är Green day och den passar perfekt för ett år som au pair "Best time of our life"
Låt 3 är B*Witched version av Hey Mickey, som kommer ifrån våran svenska artist Carola.
Detta är mitt år som au pair och tiden då jag jobbade och tog hand om barnen.
Au pair in America
Uploaded by LouiseSA
Det kommer komma två videos till från min "privata tid" i USA då jag är med kompisar, är ute på äventyr och egokort i mängder. Tiden i USA då jag inte jobbade helt enkelt.
Airport Sweden!
2009-03-07 kl 01:21:20
Vill man så går det att se mig
- Leendet säger allt
-Bästa brossan och jag
- Min hund var glad över att se mig också. Lägg väl märke till Taxi Lidköping bilen där bakom mig.